Svenska Vita Älghundsklubben             

Ursprungsland/hemland

Sverige

Användningsområde
Jaktspets (älghund)

Klassifikation
Grupp 5, sektion 2. Med arbetsprov.

Bakgrund/ändamål
Rasen utgör en avgrening från älghundsraserna norsk älghund, grå, ”gråhund”, och jämthund med särdraget att pälsfärgen är vit. Typmässigt har den mer av jämthund än gråhund. Det sägs att den vita älghundens historia började under krigsåret 1942 i Jämtland. Det året föddes i en kull jämthundar en mycket ljus hund, senare namnad Ottsjö-Jim som var en utmärkt jakthund och kom att bli en respekterad avelshund. Det rykte som de vita hade om sig att vara utmärkta jakthundar med speciell förmåga att få älgarna att stå fast på ståndet kunde då inte bevisas emedan de vita dåförtiden inte fick delta i jaktprov. År 1986 skapades en fristående intresseförening för de vita. Syftet var att kartlägga antalet och inte minst deras jaktanlag. Resultatet vid den mönstring som skedde i början av 1990-talet där ca 300 individer granskats visade homogena och jaktdugliga vita älghundar. Vit älghund är en utpräglad jakthund med huvudintresset riktat mot vilt som låter sig ställas: älg, björn, lo och grävling. Svenska Kennelklubben erkände rasen som svensk vit älghund 1993.

Helhetsintryck
Svensk vit älghund är en medelstor, rektangulär och proportionerligt byggd jakthund. Den skall vara smidig med god resning och ge ett lugnt men vaket intryck.

Viktiga måttförhållanden
Kroppsbyggnaden skall vara rektangulär.

Uppförande/karaktär
Vit älghund skall vara lugn, pålitlig och lättlärd och den vill gärna vara sin ägare till lags. Hundarna fungerar vid sidan av jakten mycket bra i hemmiljö.

Huvud
Huvudet skall till formen vara som en långsträckt, kraftig kil. Stopet skall vara tydligt.

Skallparti
Hjässans överlinje skall vara plan.

Skalle
Skallen skall vara måttligt bred.

Stop
Stopet skall vara tydligt men inte för skarpt markerat.

Ansikte

Nostryffel

Nostryffeln skall helst vara svart, den får även vara brun eller rosa.

Nosparti 
Nospartiet skall ha ungefär samma längd som skallen.

Läppar
Läpparna skall vara strama och åtliggande

Käkar/tänder.
Saxbett med kraftiga tänder.

Kinder
Kinderna skall vara flata.

Ögon
Ögonen skall vara tämligen små, ovala och bruna, helst mörkt bruna. Ögonkanterna skall vara svarta.

Öron
Öronen skall vara styvt upprätta, tämligen högt ansatta och spetsiga. Örats höjd skall överstiga bredden vid basen.

Hals
Halsen skall vara muskulös med god resning. Längden skall vara ungefär lika med huvudets längd.

Kropp
Kroppen skall vara rektangulär, harmonisk och smidig.

Manken
Manken skall vara välutvecklad och höjd över rygglinjen.

Rygg
Ryggen skall vara muskulös och plan.

Ländparti
Länden skall vara bred, muskulös och något välvd.

Kors
Korset skall vara brett, långt och något sluttande.

Bröstkorg
Bröstet skall vara djupt, kraftigt och muskulöst.

Underlinje och buk
Buklinjen skall vara svagt uppdragen.

Svansen
Svansen skall vara högt ansatt, medellång och jämntjock. Den skall bäras ringlad, men inte hårt knuten, över eller nära intill ryggen. Tätt hårbeklädd men utan fana.

Extremiteter

Framställ

Skulderblad
Vinkeln mellan skuldra och överarm skall vara 90–100 grader.

Armbåge
Armbågarna skall ligga tätt an mot kroppen.

Underarm
Frambenen skall vara raka och parallella.

Mellanhand
Mellanhänderna skall vara svagt vinklade framåt.

Framtassar

Framtassarna skall vara något ovala och väl slutna.

Bakställ

Helhet
Bakbenen skall vara raka och parallella sedda bakifrån.

Lår
Låren skall vara breda och muskulösa.

Knäled
Knälederna skall vara välvinklade

Has/hasled.
Haslederna skall vara välvinklade.

Baktassar
Baktassarna skall vara något ovala och väl slutna.

Rörelser
Rörelserna skall vara kraftfulla och fria med god steglängd samt parallella sedda framifrån.

Hud
Huden kan variera mellan svart och rosa, båda är tillåtna

Päls

Pälsstruktur

Pälsen skall bestå av tätt, rakt och strittande täckhår samt tät, mjuk underull.

Färg
Rent vit. Inslag av svagt gulaktig ton kan tolereras.

Storlek/vikt

Mankhöjd
Hanhund: 52–60 cm, idealhöjd 56 cm

Tik: 49–57 cm, idealhöjd 53 cm

Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete. • Högst två premolarer får saknas. Undantaget PM1.

Diskvalificerade fel
• Aggressiv eller extremt skygg. • Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter. • Otillåten mankhöjd.

Nota bene
Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.

Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.